Djuret som kännetecknar Lappland
Renar kännetecknar Lappland och det finns mer renar i området än människor. Renen är och har länge varit en central punkt i det samiska samhället. Det är inte bara ett sätt att hitta en inkomst på utan även en bärare av en lång kulturell tradition och identitet. För att få bedriva renskötsel så måste man vara medlem i en sameby. Idag är det bara runt 10% av alla samer som är medlemmar i någon sameby. Det är ett geografiskt område som sträcker sig från skogsområdena i inlandet till gränsen till Norge. Renskötsel området utgör ungefär hälften av Sveriges yta och sträcker sig från Idre till Treriksröset, totalt sträcker det sig över 6 län.
Det finns två olika renarter, på den nordamerikanska kontinenten samt Grönland kallas dem karibo och de som finns i Skandinavien och eurasien kallas ren. I sverige har vi fjällrenar och skogsrenar. Fjällrenen vistas i barrskogen under vintern och på sommaren beger sig renarna upp till fjällen för att beta i vildmarken. Skogsrenen lever istället i skogsregionen året om. Vildrenar levde ända in på 1800-talet i vårt land. Idag finns vildrenar närmast Norge och Finland medans de svenska renarna numer är tamrenar som hålls av samerna. Människan är den som måste ta hänsyn till renen och naturen och inte tvärtom, vi ser det som att det är vår uppgift att vara renens beskyddare. Man kan se skillnad på tama och vilda renar då de vilda har mörkare päls samt är större och har större horn.
För oss är renen är en av de mest användbara tamdjuren. De är bra drag och pack djur och kan även mjölkas. Vad renar används till efer de dött är
☾ Horn och ben till slöjd
☾ Skinn och läder
☾ Kött och talg
☾ Magar till behållare
☾ Senor för sömnad
Renen är ett mycket utvecklat djur som är speciellt anpassad till kalla klimat. Varje del på kroppen är täckt i hår, till och med mulen. Renen har en form av värmeväxlare i benen som gör att det venösa blodet värms upp av det arteriella blodet, blodet i klövarna är kraftigt nedkylt men gör alltså att det värms upp innan det når hjärtat igen. De har även gott om blodkäl i näshålan vilket gör att inandningsluften värms upp.
Renens horn fälls och växer ut på nytt varje år. Både hanen och honan bär horn, hanen fäller sina horn efter brunstsäsongen i november medans renkorna behåller dom under vintern för att mota bort rentjurar från deras betesgropar och fäller dom sedan runt maj.
Har du varit nära en ren nån gång kanske du hört det knäppande ljudet när de går. Det är ett senfäste i bakbenet som framkallar ljudet. Vi tror att ljudet finns där för att de lättare ska kunna hålla ihop flocken under mörker och dimma.
Framför allt i Finland sker det tusentals trafikolyckor med renar varje år och förra året testades en ny metod där renens horn sprayas med en reflex liknande färg. De börjades med att spraya 20 renar runt om Rovaniemi i Lappland. Renen märker inte alls någon skillnad och påverkas inte av sprayen. Det verkade hjälpa en hel del att spraya hornen och det ska bli intressant att se om det fortsätter med det även denna vinter.
Den självlysande renen
Några renar vi stötte på i somras