Renar är en typ av hjort som finns i de arktiska och subarktiska regionerna, inklusive Europa, Asien och Nordamerika. De har vanligen vit päls och horn, och de är väl anpassade till livet i kalla klimatet. Renar jagas för sitt kött och sin päls, och deras horn används i traditionella mediciner.

Några av de mest kända renarna är Rudolph the Red-Nosed Reindeer, som blev känd i en populär julsång, och tomtens släde som drar renar. När du läst klart denna artikel, varför inte kika in något swish casino, det finns mängder bra spelsajter online.

Fakta om renar:

• Det vetenskapliga namnet på renen är Rangifer tarandus.
• Det finns två underarter av: tundrarenen och skogsrenen.
• Tundrarenen är den större av de två underarterna och finns i Europa, Asien och Nordamerika. Skogsrenen är mindre och finns i norra Europa och Asien.
• Renar är sociala djur och lever i flockar. Storleken på en hjord kan variera från några få djur till flera tusen.
• Renar är växtätare och deras diet består främst av gräs, mossor och lavar. I vissa områden äter de även svamp, löv och tallnålar.
• Renar har en utmärkt hörsel och kan höra rovdjur som närmar sig på långt håll. De har också ett bra luktsinne som de använder för att hitta föda.
• Renar är väl anpassade till ett liv i kalla klimat. Deras päls är tjock och isolerar dem från kylan. De har också breda och kluvna klövar som hjälper dem att ta sig fram över snö och is.
• Renar kan springa snabbt och kan nå hastigheter på upp till 50 km/tim.
• Hanrenar får en hornslinga som används för att slåss mot andra hanar under parningssäsongen. Honorna har inga horn.
• Geviret består av ben och är täckt av en mjuk vävnad som kallas sammet. Sammet avgår innan geväret hårdnar.
• Den största den tillhör en underart av tundrarenen i Alaska. De kan bli upp till 3,6 meter breda!
• Renar jagas för sitt kött och sin päls. Deras horn används i traditionella mediciner.
• En ren har en livslängd på 10-12 år i det vilda och upp till 20 år i fångenskap.
• Det finns uppskattningsvis 5 miljoner renar i världen.
• Den mest kända renen är Rudolph the red nosed renen, som blev känd i en populär julsång.

Sanningen om Rudolph the Red-Nosed Reindeer

Rudolph the Red-Nosed Reindeer är en av de mest kända renarna i världen. Han blev känd i en populär julsång och är ofta med i julberättelser och filmer.

Men vad många inte vet är att Rudolfs historia är baserad på en sann historia. Det fanns faktiskt en riktig Rudolph the Red-Nosed Reindeer som bodde i Alaska på 1930-talet.

Denna Rudolph var annorlunda än andra renar eftersom han hade en röd näsa som lyste i mörkret. Hans ovanliga egenskap gjorde honom impopulär bland sina medrenar, som ibland mobbade honom.

En vinter, när det var mycket kallt och mörkt ute, kom Rudolph till sina vänners och familjers undsättning. Han ledde dem i säkerhet med hjälp av sin klarröda näsa. Tack vare Rudolph överlevde de alla den kalla vinternatten.

Fiske är något som vi både delar som intresse och vi har tillsammans åkt ut på många olika fisketurer genom åren. Snart tillåter vädret oss att ge oss ut igen och det fick mig att tänka på ett litet minne från förra sommaren när vi under 2 nätter besökte Stora Sjöfallet. En sen eftermiddag fick vi för oss att midnattsfiske skulle va roligt så vi leta snabbt upp om det fanns någon guide som kunde hjälpa oss ut. Efter lite om och men lyckades vi få tag på en guide som kunde följa med oss ut under natten. Vad vi främst var ute efter var den fantastiska naturen men något vi även var tvugna att göra när vi väl hade åkt iväg var ju även att fiska.

Vi förberedde oss på midnattsfiske under kvällen och kanske ett napp eller två! Då vi befinner oss så långt norr ut får man även vara med om en helt underbar midnattssol, det är alldeles tyst och stilla och det enda man hör är sina egna rörelser. Fast man sitter där på natten så känns det som mitt på ljusa dan! Även om vi brukar gilla att åka iväg på upptäcktsfärd själva så bestämde vi oss för att hyra en båt tillsammans med en guide som tog med oss ut till sjös. Med oss hade vi några egengjorda smörgåsar och kaffe och självklart metspön som vi fick låna för dagen. Att sitta där ute i tystnaden var en magisk upplevelse och jag kommer ihåg att jag tänkte att det inte spelar någon som helst roll om jag får napp eller inte, jag nöjer mig med att sitta här ute på båten i tystnaden med en kopp kaffe medans jag blickar ut över den vackra naturen. Men otippat så var det jag, Frida som fick första nappet på en liten fjällöring! Sammanlagt blev det 3 fjällöringar och en fjällröding mellan oss två. Vi tog en liten paus i fikandet och bjöd även guiden på våra mackor med leverpastej och gurka.  Då Lappland består av 1/3 av Sveriges yta med mestadels skog, vatten och lite människor är detta det ultimata stället att fiska på. Efter fisketuren åkte vi tillbaka och lagade till fisken till lunch innan det var dags att packa väskorna och åka hem igen. Ljusa nätter, mycke fiske och lite sömn räcker för att sammanfatta Lapplands fiske.

Djur har alltid funnits i vårt intresse och vi båda är uppvuxna med både hundar och katter så när vi flyttade in tillsammans tog det inte länge förrns vi saknade att ha en hund hemma. Eftersom att vi både är väldigt aktiva och ofta är ute i naturen så tyckte vi att en Siberian husky skulle passa perfekt. Det är knappast någon knähund  även om de är väldigt tillgivna. De tycker om att springa fritt och vara aktiva så det tog oss inte många dagar förrns vi både var överens om att vi skulle åka och hämta en valp! Vi gillar dess mentalitet och utseende och eftersom att det är ett folkdjur har vi många gånger pratat om att skaffa en till. I dagsläget får vi vänta ett tag men troligtvis dröjer det inte allt för länge tills Lise-Lott får en vän.

Vi började med några kurser Allmänlydnad 1 och 2 och såklart en hel del träning hemma då vi både bara tycker det är roligt. Vi använder inte vår Lise-Lott till renvallning men ibland händer det att hon får följa med Jens pappa ut på äventyr. Nu har hon lärt sig att skilja på när hon ska jobba och inte, det vill säga att hon inte bryr sig om renarna om vi inte säger något. Vår hund har väldigt mycket energi när vi är ute och håller igång hela dagarna men så fort vi kommer hem så är hon alltid super lugn, vi gillar den egenskapen. Hon är även väldigt modig vår hund, det krävs mycket att sitta bak på flaket eller på skotern i fart och gupp över stock och sten.

Vår Lise-Lott

Djuret som kännetecknar Lappland

Renar kännetecknar Lappland och det finns mer renar i området än människor. Renen är och har länge varit en central punkt i det samiska samhället. Det är inte bara ett sätt att hitta en inkomst på utan även en bärare av en lång kulturell tradition och identitet. För att få bedriva renskötsel så måste man vara medlem i en sameby. Idag är det bara runt 10% av alla samer som är medlemmar i någon sameby. Det är ett geografiskt område som sträcker sig från skogsområdena i inlandet till gränsen till Norge. Renskötsel området utgör ungefär hälften av Sveriges yta och sträcker sig från Idre till Treriksröset, totalt sträcker det sig över 6 län.

Det finns två olika renarter, på den nordamerikanska kontinenten samt Grönland kallas dem karibo och de som finns i Skandinavien och eurasien kallas ren. I sverige har vi fjällrenar och skogsrenar. Fjällrenen vistas i barrskogen under vintern och på sommaren beger sig renarna upp till fjällen för att beta i vildmarken. Skogsrenen lever istället i skogsregionen året om. Vildrenar levde ända in på 1800-talet i vårt land. Idag finns vildrenar närmast Norge och Finland medans de svenska renarna numer är tamrenar som hålls av samerna. Människan är den som måste ta hänsyn till renen och naturen och inte tvärtom, vi ser det som att det är vår uppgift att vara renens beskyddare. Man kan se skillnad på tama och vilda renar då de vilda har mörkare päls samt är större och har större horn.

För oss är renen är en av de mest användbara tamdjuren. De är bra drag och pack djur och kan även mjölkas. Vad renar används till efer de dött är

☾ Horn och ben till slöjd
☾ Skinn och läder
☾ Kött och talg
☾ Magar till behållare
☾ Senor för sömnad

Renen är ett mycket utvecklat djur som är speciellt anpassad till kalla klimat. Varje del på kroppen är täckt i hår, till och med mulen. Renen har en form av värmeväxlare i benen som gör att det venösa blodet värms upp av det arteriella blodet, blodet i klövarna är kraftigt nedkylt men gör alltså att det värms upp innan det når hjärtat igen. De har även gott om blodkäl i näshålan vilket gör att inandningsluften värms upp.

Renens horn fälls och växer ut på nytt varje år. Både hanen och honan bär horn, hanen fäller sina horn efter brunstsäsongen i november medans renkorna behåller dom under vintern för att mota bort rentjurar från deras betesgropar och fäller dom sedan runt maj.

Har du varit nära en ren nån gång kanske du hört det knäppande ljudet när de går. Det är ett senfäste i bakbenet som framkallar ljudet. Vi tror att ljudet finns där för att de lättare ska kunna hålla ihop flocken under mörker och dimma.

Framför allt i Finland sker det tusentals trafikolyckor med renar varje år och förra året testades en ny metod där renens horn sprayas med en reflex liknande färg. De börjades med att spraya 20 renar runt om Rovaniemi i Lappland. Renen märker inte alls någon skillnad och påverkas inte av sprayen. Det verkade hjälpa en hel del att spraya hornen och det ska bli intressant att se om det fortsätter med det även denna vinter.

Den självlysande renen

Några renar vi stötte på i somras